Det var en helt vanlig dag.
Men så får jag ett telefonsamtal av min bästa vän Mia. Hon vill komma hem till oss efter jobbet och bli bjuden på middag.
Storfrämmande väntade...några aningar hade jag ju om varför hon skulle komma. Men inte att hon skulle berätta att hon var med barn!!
Man var ju inte så gammal vid denna tidpunkt så barn låg väldigt långt bort och man kunde aldrig ens föreställa sig hur man ens skulle kunna vara mamma eller känna någon som hade barn.
Huversomhaver så blev vi själv väldigt sugna på barn....och det roliga med det här är att...jag var faktiskt gravid själv!! Fast jag visste inte om det....Mia var i V13och jag var väl då i V6-7.
Veckan efter hennes besked åkte jag själv upp till Pite för att hälsa på mamma och gå på min mosters mans kalas. Väl där uppe så väntade jag min mens...men det kom ingen mens. Jag är klockan själv när det gäller mens, den kommer inte endag före och inte en dag efter...utan prick på 28 dagen.
Spänd av förväntan men inte alls säker, tog jag mamma med mej och åkte till apoteket för att inhandla ett grav.test.
Hemma stängde vi in oss i mitt sovrum och jag gick på toa...inne i rummet fick vi det positiva beskedet. JAG VAR GRAVID!?!
Kastade mej på telefonen, ringde min man först. Egentligen visste man inte vad man skulle känna för det var ju så fantastiskt stort. Jag kände ju inget. Skulle man känna nått? Ja gud...kommer inte ihåg alla känslor och tankar som for igenom huvudet. Men det var stort!! Ringde sedan Mia! Berättade att jag oxo var gravid!! *Mia: Vaddå gravid?!?!
*Jag: Nej inte var ÄR!!!
Vi jublade....
Resten av graviditeten gick som på räls...inge illamående eller nått. Sugen var jag inte heller på nått speciellt. Däremot kände jag avsmak...stark avsmak för Grill chips, stekt kött och jordnötsringar.
Jag var beräknad att föda den 11/6-99. 12 dagar innan 3/6-99 var jag hos min barnmorska. Hon kände då på livmodertappen och den var mjuk och fin, jag var 2 cm öppen. Jag drar lite i den säger hon. För du är så redo som bara någon kan bli, kanske kommer det igång.
Efter att hon gjort det så kände jag inget. Detta var en torsdag. Fredagen var en stor dag. Min mans bror skulle ta studenten, och min far som bodde i tyskland var på visit i Sverigen och ville komma och hälsa på. För att kunna köpa en present till oss och den som komma skulle.
Kände som sagt var inget på torsdagen, kvällen spenderade vi i all hemlighet hos mina svärföräldrar med att förbereda inför studenten. Hemma hos oss hade vi plakat, stor bil och en massa annat.
Fredagsmorgonen vaknar jag tidigt...vid 7. Något är inte riktigt som vanligt, jag ställer mej upp vid sängen...*plask* Ooops...vattnet gick visst.
Väckte min man som knappt fatta vad som var på gång...nu blev det ju lite krångligt. Vi hade ju planer för dagen!!
Vi fick börja med att ringa svärmor och berätta vad som var på G. Sedan ringde jag förlossningen där jag fick veta att vi var tvugna att komma in efter som det var grönt i vattnet (ungen hade bajjat).
Inne på förlossningen fick jag ligga med ctg kurva. Men inget speciellt hände. Jag hade sammandragningar ungefär var 10 min och de var inte kraftiga.
Fick be svärmor ringa min far så hon kunde berätta vad som hände. Men det skulle komma i alla fall.
Som tur var eftersom att Casper mådde bra i magen och att jag inte hade så mycket sammandragningar så fick vi permission att åka hem en stund. Min man kunde gå på studenten och jag fick träffa min far.
Vi tog oss en tur till köpcentrat för att inhandla lite bäbis grejor. Lite lustigt var det eftersom jag hade sammandragningar och en stor bjöja mellan benen...eftersom vattnet rann ut hela tiden.
På eftermiddagen samlades vi alla hos svärmor och åt god mat. Gammelfarmor Rut var nästan i upplösningstillstånd. Hon kunde inte förstå hur jag vågade sitta där ;o)
Stannade ungefär till kl. 18. Sedan begav vi oss till förlossningen igen. Badade lite och tog det lungt...men inget hände. Fick lite medicin så jag fick sova, sedan på morgonen fick jag dropp som skulle sätta igång värkarna. Och då jädrar kom det igång. Jag skulle få ryggbedövning, men jag tror inte den hann värka innan det var dags att krysta. Tänkte att här ska inte krystas några timmar utan tog i utav bara helskotta. Några minuter senare kom han ut, och det var kärlek vid första ögonkastet!
tisdag 2 november 2010
Det blev en Casper
Upplagd av samzara73 kl. 02:18 1 kommentarer
Etiketter: bajs i fostervattnet, epidural, förlossnings berättelse, student
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)